SannaVictoriaDamberg

mitt sista dygn som au pair

Jag har fortfarande inte förstått att jag lämnat Ridgewood, min värdfamilj, min amerikanska familj, mitt andra hem nu efter ett helt år. 365 dagar! 

Hela denna vecka har liksom varit så himla konstig, att börja rensa, packa, städa ur rummet och frakta hem en kartong. Det konstigaste var ju ändå att tömma rummet. När bilderna försvann blev det så konstigt, så tomt. Min värdmamma kom ned i onsdags på kvällen, gick in i rummet och bara "det är så tomt, det är inte ditt rum" för hon har ju sett detta rum hela året med 100000 bilder innan. Hela veckan har bara varit lustig, i onsdags kväll när jag satt och packade resväskan och min värdpappa kommer hem och ser mig "oh noooo" brister han ut. Stämningen hela veckan har liksom varit spänd, alla vet att jag skulle åka, en ny skulle komma osv. 

TORSDAGEN - min sista hela jobbdag och den nya au pairen kom

I torsdags hade jag min sista städ och tvätt dag, så himla skönt och även fast det är den dag jag absolut inte kommer sakna så kommer jag ändå sakna det. Det var liksom den dag jag belönade mig med veckans Wahlgren & Wistam podd. Men det var rätt stressigt ändå. Corinne kom runt 10 för att hämta lite saker jag skulle ge henne och vi pratade lite och sa hejdå igen. Jag städade och tvättade klart så strax efter 12 kom min värdmormor och hämtade mig för att åka och hämta den nya au pairen Mikaela. Det blev så mycket flashbacks, att komma till det hotellet där jag haft utbildning precis ett år tidigare, där jag blev upphämtad och då äventyret startade på riktigt, precis ett år innan. Jag kunde peka ut vilket rum jag hade bott i och det var samma ledare, så himla roligt att uppleva. Alltså för 1 år sedan var det jag som påbörjade mitt äventyr, nu hämtade jag Mikaela som påbörjade sitt äventyr.

När vi kom hem till huset visade jag henne runt, vi pratade och jag förklarade lite saker hit och dit innan vi åkte och hämtade E på skolan och körde henne till sina aktiviteter. Medan vi väntade på henne under första aktiviteten så gick vi i downtown och pratade, jag visade runt och sedan gick vi tillbaka mot bilen och E igen. Då vidare till nästa aktivitet och under tiden E hade träning åkte vi hem till Fridas värdfamilj som anordnade ett pasta party för M och hans fotbollslag. Så vi var där, fanns till hands om det skulle behövas, åt middag och sedan åkte vi och hämtade E igen. Så under denna tid följde Mikaela bara med mig, vi pratade och jag försökte förklara så mycket jag kunde och berätta hur saker och ting går till för att hon skulle få ett litet hum om det som väntar. På kvällen satt vi alla och pratade och sedan packade jag klart min resväska och gjorde klart allt jag kunde innan jag la mig och sov, i E's rum. Annars hade jag sovit nere i soffan men E ville att jag skulle sova i hennes rum så det gjorde jag såklart. Fick äran att ta hennes säng och denna natt fick jag mer timmars sömn än vanligt, allt var ju packat och klart nu och inget behövdes fixas. Så min absolut sista natt i huset spenderades i E's rum.

Måste erkänna att det kändes så konstigt att se någon annan packa upp sina saker i mitt rum, när jag behövde hämta något var jag alltid på väg in dit och fick liksom lov att hejda mig själv innan.

FREDAGEN - mina sista timmar med familjen och i Ridgewood

Morgonen där efter var en vanlig jobb morgon och Mikaela följde mig, såg hur jag jobbade och jag inkluderade henne så mycket jag kunde så hon inte skulle behöva se på allt utan vara med och testa på när jag var där ifall hon hade frågor. Jag sa hejdå till min värdpappa innan han åkte till jobbet och barnen innan jag körde dem till skolan och det kändes så himla overkligt, att jag körde dem till skolan för sista gången. Hela dagen var overklig och jag kan inte ens nu förstå att jag är klar, jag är bara på semester och ska väl tillbaka, eller?! Så när barnen hade åkt till skolan, åt jag min sista frukost, fick ju lov eftersom jag ätit detta i ett helt år, morgon efter morgon. Sedan så visade jag Mikaela hur jag fortsatte med morgonrutinerna, med att bädda sängarna osv. Då kom min värdmorfar förbi för att säga hejdå, det visste jag inte om så det var super roligt. Kommer verkligen sakna hela släkten. När jag var klar med allt, packat allt och gjort mig redo åkte jag, H och Mikaela till downtown för en frukost/brunch innan jag skulle åka till flygplatsen. Det blev brunch på Raymonds, standard stället och jag åt en vegetarisk smörgås för sista gången, så himla god! Efteråt fick jag ett karamelliserat äpple av H och min sista lön och mitt jobb som au pair blev då officiellt klart. Dem körde mig sedan till bussen som gick till Newark flygplats och därifrån gick flyget till LA. Hela dagen gick så himla fort, jag fattar inte att det är över ännu en gång! Har redan planer på när jag ska komma och hälsa på.

Så himla tacksam för detta år, för mina vänner jag fått, skulle inte klara detta utan dem. För min värdfamilj, kommer verkligen sakna dem! För au pair livet som gett mig ett stort äventyr.

Jag är så otroligt stolt över mig själv som åkte, som klarade detta, det har inte varit en dans på rosor precis. Inget stoppade mig, inte ens min pojkvän och vi är fortfarande vi. Att av 365 dagar träffats typ 15 dagar är tufft men vi klarade det, inget stoppade mig, inget stoppade oss. Från detta kommer jag hem, mer trygg, stark och självsäker som person. Jag är vuxen på riktigt nu, jag har levt "själv" i ett helt år så nu är jag så redo att börja mitt egna liv, flytta hemifrån, försörja mig själv, jobba, plugga och allt vad vuxenlivet innebär på riktigt.

Men först, semester i LA med Sandra!

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas